Efter en genomgång av
-bolagsskattens utveckling under de senaste decennierna (en kontinuerlig sänkning av skattesatsen, i regel i förening med breddning av skattebasen både i Sverige och omvärlden),
-problem med bristande likformighet i dagens bolagsbeskattning (bristande likformighet i behandlingen av lånat och eget kapital,
-tillgängliga lösningar för likformighet, nämligen antingen dubbelbeskattning av både eget och lånat kapital (CBIT, Comprehensive Business Income Tax) eller enkelbeskattning av både eget och lånat kapital upp till normalavkastning (ACE, Allowance för Corporate Equity) och konsekvenserna av dessa metoder för avkastningskraven på investeringar
framför han viss kritik mot de utgångspunkter den sittande Företagsskattekommittén har enligt sina direktiv.
Vad Norrman framför i de förstnämnda punkterna har jag inga invändningar mot eller synpunkter på. Det torde motsvara den gängse uppfattningen på området. I de avslutande avsnitten konstaterar han:
Först och främst framstår det som att önskemålet om en sänkt bolagsskattesats är en självklarhet i syfte att attrahera utländska investeringar och vinsthemtagning till Sverige. Vad innebär då egentligen ökade utländska investeringar?
Han drar den förmodligen helt korrekta slutsatsen att en sänkt bolagsskattesats stimulerar uppköp av svenska befintliga företag (snarare än sk greenfield investments).
Är det något att beklaga? För verksamhet i Sverige gäller svensk lag. Vad spelar det för roll vem som äger det?
Vidare skriver han:
Ytterligare ett problem med en sänkt bolagsskattesats gäller 3:12-bolagen. --- För fåmansföretagen uppstår en ökad spänning mellan beskattning av arbetsinkomst och kapitalavkastning om bolagsskattesatsen sänks. Därför måste antingen en höjning av ägarskatterna eller en sänkning av marginalskatterna på arbete ske.
Varför skulle sänkt bolagsskatt öka spänningen? Vad har det för betydelse att den utdelade vinsten inte har belastats med bolagsskatt? Den minskade skattekostnaden kommer rimligen på sikt att ätas upp av ökade lönekrav och successivt sjunkande avkastning på de nyinvesteringar som blir följden av den sänkta risknivån på grund av skattens reduktion.
Dessutom kommer ägarledda aktiebolag att framstå som formidabla sparbössor med en så låg bolagsskattesats. Vilka företagare kommer att vilja spara i pensionsfonder när man får samma skattesituation i aktiebolag?
Är det så farligt? Är det inte bara bra att företagens soliditet förstärks och/eller att företagaren sparar till sin egen pensionering? Är inte tillväxt av småföretag något som alla ropar efter? Men det finns onekligen ett problem med sparbösseargumentet: Sedan 1991 beskattar Sverige pensionskapital. Men om sparbösseargumentet är viktigt, går det att beskatta kapital i vilande bolag eller t.o.m. "överskottskapital" i aktiva bolag på samma sätt som sker i pensionsförsäkringsföretag. Och den dag kapitalet tas ut blir det beskattning på samma sätt som för vanliga pensioner.
Norrman slutar med att
[s]yftet med att reformera bolagsbeskattningen är för det första att öka internationella företags investeringar i Sverige, för det andra att få svenska multinationella företag att skatta för sina vinster här hemma och för det tredje att öka likformigheten i beskattningen av eget och lånat kapital.
Önskemålet att attrahera utländskt kapital är lätt tillgodosett genom att sänka eller avskaffa bolagsbeskattningen. Hur viktigt är det att svenska multinationella företag beskattas i Sverige? Om de beskattas utomlands därför att de är verksamma där, kommer det ändå inte att betala någon skatt i Sverige, eftersom Sverige i sådant fall efterger sin skatt. Kvar är önskemålet om likformighet i beskattning av eget och lånat kapital. Att beskattningen är olikformig beror på att bolagsvinster beskattas. Avskaffas bolagsbeskattningen upphör olikformigheten. Varför gå över ån efter vatten och först beskatta bolagsvinster för att därefter ta bort effekten därav?
Den fråga Företagsskattekommittén borde ställa sig är varför det är önskvärt eller ens nödvändigt att beskatta bolagsvinster. Här är ett axplock av den kritik man kan rikta mot bolagsbeskattningen.
Bolagsskatten ger "kameralt" endast drygt 5 procent av alla skatter och avgifter. Beloppen varierar starkt och oberäkneligt mellan åren. I realiteten kan man ifrågasätta om bolagsskatten ger något alls. Den skatt som företagen betalar finansieras ur företagens resultat, dvs av företagens kunder, anställda och aktieägare. Till skillnad mot inkomstskatter för fysiska personer går det därför inte att avgöra vem som bekostar företagens skatt. Företagens vinster är ett mått på att företagen varit framgångsrika och ökat sin kapitalbas för att än bättre kunna bidra till välståndsökning, medan fysiska personers inkomst utgör bas för konsumtion och privata förmögenhetsdispositioner. Det är där för fel att motivera beskattning av företagens vinster med att fysiska personer beskattas för sina inkomster.
Till skillnad mot inkomst av tjänst och kapital, där taxering och uppbörd är i stort sett automatiserade, är skattebasen för näringsverksamhet extremt komplicerad att beräkna och vållar svårbedömda skatteprocesser i domstolarna; i enskilda fall rörande mycket stora belopp, som i värsta fall kan äventyra företagets verksamhet. Reglerna om beskattning av näringsverksamhet blir på grund av sin komplexitet och mångtydighet och beroende av redovisningsregler som ofta står i motställning till skatterreglerna föremål för skatteplanering och dispositioner för att undgå eller reducera skatten; ofta vad som uppfattas vara i strid med lagstiftningens syfte, vilket föranleder täta och ingripande förändringar av regelsystemet.
Till stor del handlar det verkligt stora skatteprocesserna om en kamp mellan berörda stater om beskattningsunderlaget. Genom prissättning, finansieringsstrukturering och komplicerade ägarförhållanden har företagen stora möjligheter att själva avgöra var, när och om vinsterna ska beskattas. Detta har föranlett omfattande motdrag från lagstiftare i skilda länder i form av reglering och krav på dokumentation av transfer pricing, thin capitalisation, CFC-beskattning (ett moderbolag beskattas för utländska dotterbolags vinster) och annan mer eller mindre preciserad (och därmed rättsosäker) skatteflyktslagstiftning.
Rent bisarrt måste det vara att företag som framgångsrikt utövar sin verksamhet och tillför mänskligheten värdefulla varor, tjänster och andra prestationer påförs en särskild kostnad i form av skatt, medan företag som gör förluster, dvs. fördärvar redan befintliga värden, inte beskattas. Det är svårt att från ekonomisk-teoretisk utgångspunkt motivera bolagsbeskattningens berättigande. I boken Slopad bolagsskatt - analys och konsekvenser (Norstedts Juridik 2007) av Erik Norrman och mig konstaterar vi i sammanfattningen (s. 14 och 15):
Slutsatserna av analysen redovisas i kapitel 10. De traditionella samhällsekonomiska, juridiska och politiska argumenten för bolagsskatten bedöms vila på bräcklig grund. Skatten kan ses i ett sammanhang där den påverkar och påverkas av beskattningen av löner och utdelningar. Hur beskattningen slutligt fördelas mellan dessa baser – incidensen – är svårbedömt. På kort sikt pekar mycket på att kapitalägarna bär bolagsskatten medan det på längre sikt saknas skäl för att bolagsskatten över huvud taget skulle påverka fördelningen av produktionsresultatet mellan kapitalägare och löntagare. Analyserna av de ekonomiska effekterna av slopad bolagsskatt pekar på stora vinster för investeringar, statsfinanser m.m., enligt redovisningen i tidigare kapitel.
---
Förutsatt att ovanstående problem kan hanteras, skulle i övrigt en borttagen bolagsskatt knappast ge några påtagliga negativa effekter som inte kan bemästras. De positiva effekterna skulle däremot bli många och närmast överväldigande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar