Det finns ett radioprogram i P1 på fredagar som heter Stil. Det skulle kunna vara något angeläget vid sidan av alla larviga och stillösa program som sköljer över en när man sätter på radion och prövar olika kanaler.
Stil verkar i det här fallet betyda "yta" eller "ytlighet". Nja, det där var kanske orättvist, för jag har knappast hört på det. Jag står bara inte ut att lyssna någon längre stund. Programmet har en medverkande som har ett outhärdligt manierat sätt att prata, Susanne Ljung.
Den 10 september handlade programmet om Marlene Dietrich. Hur kan man efter att ha arbetat fram ett timslångt program om en person undgått att lära sig hur hennes namn uttalas? Hon var dessutom en världsberömd person vars namns uttal är välkänt. Susanne Ljung uttalade ch ömesvis som i Bach (alltså långt tillbaka i gommen), ömesvis som i sjuk (med tungspetsen mot tandköttet). Aldrig som i kyss.
Hon måste väl märka att hon uttalar namnet på olika sätt. Gör man det måste man väl inse att något sätt är fel eller åtminstone att man själv är osäker. Frågar man inte någon till råds då? Det finns naturligtvis folk på Sveriges Radio som talar tyska.
Dålig stil.
Jag kan inte svära på att hon inte någon gång uttalade det som i kyss, för jag kunde inte stå ut med hennes affekterade sätt att prata (prata, inte tala), så jag stängde av och kan ha missat något tillfälle, men jag skulle inte tro det. Under den tid jag lyssnade till programmet hörde jag det aldrig.
Lyssna själv, om du står ut. Den utmärkta programpresentatören, Christofer Murray tror jag han heter, en man med perfekt rösthantering, uttalade naturligtvis Dietrich helt korrekt - flera gånger.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar